Jag fick precis nyss om den här musiken. Först tyckte jag den flickaktiga rösten lät larvig, nästan lite fjortisaktig, men efter ett par låtar blev den underbar. Texterna är så ärliga, så blottat desperata och så lätta att känna igen sig i.
Den här låten beskriver ett förhållande från början till slut. Oh, this is good...
Här kommer ännu en bild från fotograferingen med Carro. Detta är min favoritbild än så länge. Är dock lite synd att mitt hår inte är lockigare, vi höll nämligen på i över en timme att styla det. Och lockarna försvann direkt, förmodligen på grund av att det var regn i luften...
Mm jag suger på att uppdatera. Men livet har varit rätt så trist sen jag kom hem från Gotland, har mest gått runt och längtat tillbaka... Igår träffade jag dock underbara Carro och hon tog lite bilder på mig.
I helgen kom Carro och hälsade på mig. Vi bakade cupcakes och tittade på Solsidan. Och fotade såklart ;) Ignorera att jag inte orkat måla om mina naglar...
Det är sjukt hur fort det kan gå. Inatt dog en gammal klasskompis till mig. Jag kände honom inte, har inte ens sett honom på sju år, men gör ändå ont när en så ung människa försvinner. Livet är så jävla orättvist ibland. It makes you wonder...
Kent kan inte annat än att lyckas. Så är det bara. Nya plattan är verkligen gudomligt underbar, det känns som att drunkna i behagliga toner och vackra ord. De låtarna jag nötit mest än så länge är Ismael, Varje Gång Du Möter Min Blick, Passagerare & Ärlighet Respekt Kärlek. På lördag bär det av till Eskilstuna! <3
Här i veckan fick jag hem lite filmer från CDON. Började med att kolla på en film jag varit nyfiken på väldigt länge, nämligen Veronika Decides to Die, regisserad av Emily Young. Först visste jag inte vad jag tyckte om filmen, men när jag såg den igen dagen efter så visste jag att jag älskar den. Sarah Michelle Gellar spelar rollen som Veronika, som efter ett självmordsförsök får veta att hon som mest har några veckor kvar att leva. Det är en smärtsamt klockren tolkning av både dödslängtan och livslust.
Tänkte att jag kanske ska börja skriva lite här igen. Men nu vet jag inte vad jag ska skriva bara för det. Lägger upp en bild som Carro tog på mig i slutet av Juni.
Jag behöver råd!!! Jag är nämligen socialt handikappad. Varför, jo för att jag inte använder facebook. Det här är en sån typiskt grej som bara jag kan få ångest över... Men alltså jag är så jävla envis och har sagt att jag aldrig ska falla för grupptrycket och joina det sjuka fenomenet som är facebook. Men jag känner mig så utanför, ALLA jag känner (utom släkten såklart) pratar om facebook, folk de pratat med på facebook och saker som hänt på facebook. Jag är verkligen efter i allt som händer, och det är sjukt jobbigt. Anledningen till att jag inte vill använda facebook är ,förutom min envishet, att jag är rädd för att bli beroende. Jag vill inte bli en av alla människor som går undan för att kolla min facebook stup i kvarten. Jag vill inte blanda in facebook i alla konversationer, jag tror på att leva i nuet, i verkligheten. Men jag kan inte förneka att facebook vore ett oerhört smidigt sätt att hålla kontakten med folk. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Det vore kanske bra för mig att kapitulera för en gångs skull och inte vara så förbaskat märkvärdig. Men fan det tar verkligen emot! Nu är det säkert ingen som läser denna text eftersom att den inte ligger på facebook(!) men om någon trots allt gör det så please, tell me what to do!
Tänkte att jag skulle lägga upp någon snygg bild här, så det blir en gammal goding från när Carro fotade mig för drygt ett år sen. Tänkte även säga att det bästa i hela världen är en lång galopptur i solskenet.
Förvånadsvärt nog så är jag helt tokig i Lady Gaga. Jag måste medge att det var lite pinsamt att erkänna det först. Men men life goes on! Denna video med Lady Gaga och Alexander Skarsgård är bara så läcker. Lite roligt att de pratar svenska i början! Hennes bästa låt för övrigt.
Vilken vecka... Jag har fyllt nitton, tagit körkort, fått två nya skivor (lady gaga & melissa horn), tillbringat massor med tid i stallet och igår var det fest. Det var grymt med dans, dricka och trevligt sällskap, gick inte och lade mig förän vid åtta imorse. Hade nog velat festa ikväll också, men känner mig väldigt ensam om det så jag tänker inte ens fråga någon. Det dåliga med att vara med om en riktigt rolig festkväll är att jag blir så ledsen dagen efter för att kvällen tog slut... Nej, denna kväll får tillbringas med katterna, musiken och kanske lite godis. Eller så åker jag hem till Néa och snackar skit :)
Om
OM EMELIE
Nittonårig tjej från Enköping skriver om scrapbooking, djur, lite nördigheter och mig själv.